Alla pratar om ungdomsserien ”Skam” (svtplay).

Och ja, det är en serie med mestadels bra manus, snyggt filmad och klippt, med duktiga unga skådisar. Norska nrk har gjort ett oftast bra jobb för att göra serien om ett tjejgäng  i gymnasieålder trovärdig. Till exempel är det kul att se en muslimsk tjej i en av rollfigurerna, Sana.

Men det finns också problem. Ett finns i rollen som Chris.  Hon är den som är närmast osynlig i tjejgänget. Chris huvudsakliga egenskap skildras som att vara skojig, det är så hon framställs och endast som skojig blir hon synlig. Tyvärr känns detta som något stereotypt – Chris är överviktig. Som  att: den som är tjock är också rolig..?? Inte kul, tycker jag.

Ett annat och större problem är Nora. Den starka, smarta och lojala Nora väckte mycket sympati i början. Sedan kom William in i bilden – en dryg, rik kille med våldstendenser och machostuk. Nora sätter honom på plats, och vips! blir William kär i Nora. Som avspisar honom, gång på gång, för hon är absolut inte intresserad. Eller vänta nu – det är hon! Hon säger en sak, men menar en annan.

Han jagar och jagar – hon låtsas ointresserad och stänger dörren. Samtidigt är han ju så snygg! Och han har egen sportbil! Alla tjejerna vill ha killen med den snygga snedluggen som har hånglat med fler än alla andra!

Här någonstans börjar jag bita mig i läppen och skruva på mig. Kvinnor som säger nej men menar ja – har ni hört talas om det? T ex ifråga om sexuella inviter eller t o m övergrepp?

Precis så här avväpnar man också feminister: ”innerst inne längtar hon efter en riktig karl, det är det såna som hon behöver”..

Tack för detta, Nrk. Det känns fräscht …. Not!!

Visst, det är bara en berättelse, och det finns säkert andra sätt att tolka. Men berättelser börjar nånstans, i någons huvud,  det är aldrig en slump att det blir som det blir. Det är nyttigt att ta ett steg tillbaka och ställa sig frågan: Varför berättas just den här historien? Vem har hittat på den och vad försöker berättelsen säga?

Själv slutade jag se på ”Skam” precis här.