Varför gör inte IMG_3065Gud något, när människor torteras och dödas?

Den klassiska frågan om ondskan och Guds tystnad står i centrum i Scorseses nya film ”Silence”. Här vrids frågan ett snäpp till: hur ska den präst göra, som får välja mellan att avsäga sig sin tro och i och med det kunna rädda livet på förföljda trossyskon, eller behålla sin tro och se andra torteras till döds?

Jag var och såg den nästan tre timmar långa filmen i lördags. Jag har också läst boken som filmen är byggd på, skriven av den japanske katolske författaren Endo.

Filmen – ett hjärteprojekt för Scorsese – har fått allt från tvåor till fyror-femmor i recensionerna. Själv skulle jag nog ge filmen en trea. Det är en drabbande film om den fruktansvärda förföljelsen som drabbade kristna i 1600-talets Japan – en fråga som dessvärre är lika aktuell i dag – men den har vissa longörer och faktiskt finns även en och annan scen som inte alls är lyckad, som den där en kristusbild talar till prästen Rodrigues. I en bok kan bilder börja tala till människor, men om man löser en sådan scen filmiskt genom att en fiktiv röst dyker upp ur ingenstans, blir det helt enkelt inte bra.

Jag tycker ändå att Scorsese har gjort en modig film, en film som vågar ställa de mest obehagliga frågorna om tvivel och vanmakt – frågor som varje troende människa säkert ställer sig någon gång under livet, men som få vågar skildra eftersom den som uttalar dem ses som just det fader Rodrigues minst av allt vill vara: en avfälling.

Scorsese, en gång korgosse i katolska kyrkan, säger viktiga saker tvivel, men även om trons obändiga kraft, mitt i elände och misär. Själv funderade jag också på en annan fråga på hemvägen: vad var det som gjorde att kristna förföljdes så grymt i 1600-talets Japan? (Filmen har verklighetsbakgrund) Varför ansågs kristendomen livsfarlig? Några meningar i bokens efterskrift har fastnat i mitt minne. Där sägs den riktigt stora förföljelsen började efter ett upplopp, Shimabara-upproret 1637. Upprorsmakarna vände sig mot de outhärdliga skatterna – men de krävde också religionsfrihet.  Den förklaringen finns inte med i filmen, som dock visar något av den ”farlighet” som ofta kommer i spåren av läsningen av Bibeln: att människor, som Rodrigues uttrycker det, plötsligt blir sedda. De förvandlas från värdelösa fattiga arbetare, de får människovärde, värdighet. Människor som rätar på ryggen vågar också säga ifrån mot omänskliga förtryckare. Då blir det också farliga för makten.

Se gärna filmen – men missa för allt i världen inte den nyutgivna ”Tystnaden” av Endo, för den är läsning i världsklass.