Socker, vitt mjöl, kolhydrater, mättat fett, alkohol, E-nummer. Stress, stillasittande, utbrändhet. Livet i den rikaste delen av världen har verkligen blivit farligt. Det är knappt att man vågar gå upp på morgonen.

Sverige hamnar i den senaste listan över världens rikaste länder från Business Insider Nordic på plats 17. Vi som har fötts här behöver inte köpa trisslotter. Vi har redan vunnit högsta vinsten i det globala jordelotteriet.

Vi som har fötts här, vi kommer snart att gå omkring med varsin snillrik personlig dator-tränare-läkare som talar om för oss exakt vad vi ska äta om en timme och hur många steg till vi måste ta i dag och vilken medicin vi bör inta vid nästa måltid. Vi går redan nu omkring här nästan som mänskliga robotar och håller oss vid god vigör, år efter år. Ändå känns det då och då mycket ödsligt på ett märkligt sätt. Var är alla de andra?

Jodå, alla de andra finns nånstans därute. Bara det att de inte är födda just här, på denna lilla jordbit ”in the middle of nowhere” som en vän från Latinamerika en gång uttryckte sig. De andra, det stora flertalet, de finns där ute och de kämpar kanske just nu för sin blotta överlevnad.

Vad då, säger vän av ordning. Ska man nu behöva skämmas för att man har fötts här. Inte nog, säger manlig vän av ordning, med att man ska behöva skämmas för att vara karl. Nu ska man skämmas för att man har fötts i Sverige också. Vän av ordning som är kvinna säger: Ska man behöva skämmas för att man har råd att ge sina barn mat. Va.

Vän av ordning kanske också säger, att alla de där ute i ”de där länderna”, det kanske, bara kanske, är så att de helt enkelt måste kamma till sig, lära sig gå upp på morgonen och jobba lite, så kommer de också att komma in på Business Insiders ”Topp 30”-lista. För vi kan ju inte ta hand om dom, allihop. Det måste man ändå fatta. Vi har väl ändå varken ställt till det så att det ser ut som det gör?

Kära vän av ordning. Jag är inte ute efter att få alla i den rikaste delen av klotet att gå och hänga med huvudet i skamfylld självplågaranda, inte heller tror jag att vi i duktighetslandet Sverige kan bjuda alla hem till oss, även om vi skulle vilja.

Jag tänker bara att det någon gång ibland kan vara nyttigt att reflektera en stund över det faktum att vi vaknar varje dag i detta fantastiska land utan att malariamyggor, giftormar, krokodiler, militärer eller förtorkade raviner väntar oss utanför dörren, redo att taga oss av daga. Kanske kan man också ibland ge lite rätt proportioner åt saker och ting, kanske kan man inta en position av lite mer ödmjukhet och kanske till och med kärlek, när man ser på människor som vill komma hit inte bara av skyddsskäl utan också för att byta en tillvaro utan tillstymmelse till guldkant mot något man hoppas och tror ska bli bättre.

Just det som till exempel gjorde att en del av mina förfäder lämnade de magra jordarna i Dalsland för drömmen om ett bättre liv i Amerika.

Jag tänker att man kan gott äta lite socker då och då. Men kanske kan man – åtminstone nu under fastan – ägna en tanke, och varför inte också någon typ av handling, åt det påträngande faktum att vi visserligen inte är ansvariga för var vi föds. Men väl för vad vi gör av den tid vi fick här i fantastiska Sverige, nummer 17 på den globala rikemanslistan.