Det är mörkt ute. Vintern känns kompakt. Vi håller oss inomhus. Vi pysslar med vårt. Städar, lagar mat. Tittar då och då ut genom rutan för att se om det möjligen snöar.

I Ungern stiftar man nya lagar. Fri press får det allt svårare. I Frankrike, Danmark, Finland, Norge finns populistiska och främlingsfientliga partier. I mitt kök tickar klockan. Tiden går. Tiden är ingenting. Igår blir idag blir imorgon.

Fåglar i vinterlandskap.

Men natten är dagens mor, skriver Stagnelius. Det håller på att vända. Det blir ljusare. Och naturen brukar hålla vad den lovar: det kommer att bli ljusare. Men kommer samhället att bli varmare?

Själv är jag född i december, ett vinterbarn. Född in i kylan och mörkret. Men med en ständig längtan efter ljuset, efter möten, efter dialog. Jag tror på öppenheten, på samtalet, på medmänsklighetens seger.

Därför är det hög tid. Det är hög tid att tala, att ta ställning, att odla kultur, att öppna dörrarna och gå ut. Även om våren inte kommit än.

Välkommen till min blogg. Jag kommer att skriva om veckans kulturhändelser. Ris och ros, hyllningar och sågningar. Utfall och infall. Stort och smått. Det blir också personliga reflektioner, drömmar och mardrömmar. Känner jag mig själv rätt kommer jag oftast inte att vara så allvarlig som idag.

Jag hoppas kunna sprida värme och skratt. Och tända brandfacklor när mörkret synes kompakt. Natten är dagens mor. Och vi är stjärnstoft, barn av ljuset.