Igår var det Världspoesidagen. Det märkte ni väl? Inte? Inte jag heller. Var fanns tv-programmen, radioprogrammen? Visst, jag vet att det fanns uppläsningar runt om i landet. Gott så. Men på många sätt försvinner denna viktiga dag obemärkt. Världspoesidagen instiftades 1999 av Unesco för att stimulera till att ge poesin större roll i samhället. Men man måste nog tyvärr säga att av dessa stolta visioner bidde det en tummetott. När jag träffade prisbelönte kulturjournalisten Eric Schûldt för någon vecka sedan, sammanfattade han på många sätt samtidens syn på poesi: ”Man tror inte att det finns ett egentligt värde i poesi. Man tror det finns ett metavärde: det är bra att det ges ut poesiböcker. Det är bra att folk kan leva som poeter, det ska…