Jag fick en fin inbjudan av Armeniska ambassaden förra veckan. Ambassaden ordnade en förhandsvisning av filmen ”The Promise”, som har biopremiär den här veckan. Jag såg filmen, och minglade sedan en stund på ambassaden med kulturmänniskor, politiker och forskare. Utanför på gatan stod polisbilar. Ni kommer snart att förstå varför.

Jag recenserade filmen för Dagen, det är en på många sätt gripande berättelse. Filmen har verklighetsbakgrund, de händelser som inträffar har hänt i verkligheten, men det är ingen dokumentär. De enskilda karaktärerna är fiktion.

Filmen har bedömts mycket olika internationellt, betygen är så ojämna att det väcker en viss uppmärksamhet. Många har gett filmen antingen en tvåa i betyg (lägst) eller en tia (!) Det går inte att komma undan att misstänka att betygen många gånger är politiskt motiverade snarare än konstnärligt.

Jag tyckte mycket om filmen, som trots det dystra ämnet inte är en enbart sorglig historia. Den visar på berättelsens kraft och på kärlekens kraft. Det är en traditionellt berättad historia, men det är många oerhört vackra scener. Och så naturen! Jag har själv varit i Armenien, och kan intyga: så här vackert är det.

Det viktigaste med filmen är dock varken naturen eller karaktärerna. Utan det är vad den berättar om. Regissören, som tidigare gjort hyllade ”Hotel Rwanda” om folkmordet på tutsier, återvänder här till temat folkmord. Denna gången handlar det om folkmordet på armenier – ett folkmord som än idag inte erkänns av många länder, till exempel inte av Turkiet. Detta är en skam. Till skillnad från när det gäller Rwanda finns heller ingen försoningsprocess – grunden för att en sådan process ska komma igång är förstås att folkmordet erkänns, att det folk som drabbats får offentlig upprättelse. Först därefter kan en försoningsprocess komma igång.

Det är också en skam att det finns turkar i Sverige, som inte drar sig för att tala nedsättande om armenier/hota dem – vilket skedde för inte länge sedan i en manifestation (därav gissningsvis polisbilarna förra veckan).

Jag tycker också att Sverige helt borde erkänna detta folkmord, som drabbade 1,5 miljoner människor och gjorde att armenierna i dag är utspridda över hela världen. Det finns ett riksdagsbeslut från 2010 om att folkmordet ska erkännas, men regeringen har inte följt upp det beslutet. Se filmen. Gå sedan hem och läs på. Verka för att Sverige ska gå före och erkänna folkmordet!