På vägen hem från Oslo satt jag på flygbussen och började tänka på Jimmie Åkessson. Jag försökte låta bli, men det gick inte. Sen började jag tänka på Vladimir Putin. Det ena ledde till det andra. Kanske hade jag läst för mycket i ”Kafkapaviljongen” av Tony Samuelsson, eller också var det i efterdyningarna till att ha sett ”En duva satt på en gren och funderade på tillvaron” och den hemska scenen med Karl XII på en bar som dessa funderingar kom till.

Ni som sett filmen vet vad jag menar. Den unge kungen rider in på en bar, och i ett förbjudet homoerotiskt ögonblick förälskar han sig i den unge bartendern, samtidigt som hans soldater vrålar: ”Alla kvinnor ut ur lokalen! Alla kvinnor ut ur lokalen!” och smäller med en svart piska. Sedan tar kungen med sig bartendern för att kämpa mot den hemska ryssen.

Hursomhelst, nu såg jag istället framför mig hur Jimmie under sin sjukskrivning åkte till Ryssland, blev kompis med Vladimir Putin, och därefter började planlägga hur han tillsammans med Vladde skulle lägga Europa under sig i en enda nyfascistisk diktatur. Tillsammans red de barbacka på björnar i bar överkropp över glittrande forsar. Poserade framför en ortodox kyrka med guldkupol.

Snälla, säg att det här var en överhettad feberfantasi, ett signalfel i flygbussen som satt sig på hjärnan. Och om inte: vart kan man fly?

En vecka senare läser jag i SvD om hur Jimmie Åkesson kan bli Putins ”nyttiga idiot”. Frestades tänka: vad var det jag sade..