Debattens vågor går höga om faktaresistens, nyheter, så kallade ”alternativa medier” och gamla vanliga – jag höll precis på att säga ”hederliga – medier.

Igår hade jag kontakt med en amerikansk journalistvän a propå Trumps märkliga påstående att ”någonting frukansvärt” hade hänt i Sverige i fredags. Ingen vet ju vad presidenten menade – ni som vill läsa roliga förslag på allt från köttbullestöld till utebliven pizzaleverens kan kolla på #lastnightinsweden på Twitter.

Själv är jag just nu oroad över den generella sverigebild som vissa verkar vilja sprida utomlands. Trump hade, visade det sig idag, blivit ”inspirerad” eller hur man nu ska uttrycka det, till sitt påstående om fruktansvärda saker i Sverige, av ett reportage i Fox News. Det reportaget gav en falsk och på många punkter direkt felaktig bild av hur flyktingmottagandet påverkat Sverige (läs gärna Aftonbladets eller svt:s granskning av de förhållanden och siffror som nämns i Fox-inslaget).

Min väninna i Washington trodde igår att Trump syftade på en annan artikel om Sverige, i Washington Times för ett år sen. Den handlade om att ett australiensiskt filmteam hade blivit attackerade av några busar i Rinkeby i Stockholm. Artikeln bygger på uttalanden av en enda svensk källa, nämligen Avpixlat, samt citat från Avpixlats affärspartner Channel Nine (citerade i sin tur av The Herald, men källan är densamma).

Den här grundläggande journalistiska etiken som betonar användandet av flera av varandra oberoende källor verkar åsidosatt. Fram träder, både hos Fox News och hos Washington Times, en bild av ett Sverige som jag inte känner igen. Det som är allvarligt är att inte bara populistiskt inriktade medier som Fox missar att kolla fakta och ge flera källor, utan även medier som man kanske trodde höll den journalistiska fanan högre.

När jag var i EU-parlamentet i Strasbourg förra våren stod en populistisk politiker från Italien och spädde på fördomarna om Sverige genom att säga att vi har bland de högsta våldtäktssiffrorna i världen, och att kvinnor inte vågar gå ut på gatorna här. Och det skulle, förstås, bero på den stora invandringen till Sverige. Vad han ”glömde” berätta är att det är anmälningsbenägenheten som är hög i Sverige, jämfört med andra länder. Att våldtäkt anmäls i Sverige, medan kvinnor kanske i hans eget hemland, Italien, kanske inte ens vågar anmäla!

Jag känner starkt obehag inför de här vanföreställningarna om Sverige, och de här vanföreställningarna om flyktingar och migranter.

För inte så länge sedan fick jag ett hotmejl av en anonym brevskrivare. Han bad mig ta livet av mig, eftersom jag är en ”fosterlandsförrädare” (detta efter att ha skrivit artiklar om hjälp  till flyktingar). Men vem, undrar jag, är det som förstör bilden av Sverige, som skapar negativa och direkt felaktiga bilder av Sverige?  Om man nu ska tala om ”fosterlandsförrädare”, borde inte den termen reserveras för dem som sprider dessa nidbilder av ett land som jag vet att många med mig är stolta över – en stolthet som bland annat gäller generöst flyktingmottagande och en ökande benägenhet att rapportera om övergrepp mot kvinnor?