Har varit i Paris en vända för att bland annat skriva om minnesdagen för det fruktansvärda terrordådet vid Bataclan. Men hann också uppleva en del av den stad jag älskar. Jag kom till Paris när jag var 18 och då, med ens, öppnade sig världen. Allt var fantastiskt: boklådorna vid Seine, den majestätiska Notre Dame, att dricka ett glas vin chaud på vintern och köpa rostade kastanjer på gatan, att se caféet där Sartre och de Beauvoir satt och diskuterade filosofi, jazzen, museerna med impressionistkonst… Att vara i Paris på 70-talet var också att vara i händelsernas mitt; det var här allt hände. Surrealismen hade gett plats åt dadaism och situationism, existentialismen blev allt mer politisk, studenterna demonstrerade, konsten exploderade… mitt i allt detta stod…